slaget

Jag blev lämnad till ensamhet. Att få vara själv. Att få ta reda på vem jag är.
Du var den som förstod mig , som fanns där. Ibland fanns du inte alls. Ingen annan heller.
När du fanns där så fanns du där på riktigt.
Tabletterna och spriten lockade mer än ditt älskade barn. Jag fick ständigt slåss mot dessa hårda motståndare. Slagen blev jobbiga och jag förlorade ofta. Men de stunder då jag vann. Vann jag stort. Det var alltid en tröst. Ett evighets bråkande om pappa. Jag ville inte förlora.. Aldrig.

Jag är van att förlora. Förlora för mig har samma betydelse som att bli sjuk ibland.
Sjukdomen du hade var hård och ville utplåna din omgivning. Sjukdomen hade tabletterna och alkoholen som medhjälpare. Klarade man av dem två. Så återstod alltid sjukdomen. Den gick aldrig att övervinna…
Nu i efterhand har jag hört att man som anhörig har rätt att ta hjälp av andra människor. Människor som förstår vilken kamp man har. Jag var ditt älskade barn. Sakta ibland och snabbare vid vissa tillfällen så tog sjukdomen mej med. Ibland fick sjukdomen mig att tro att det var jag som var problemet. Var jag någonsin det?
Denna hemska sjukdom tog dej ifrån mig. Så långt ifrån en människa man kan komma.
Men jag har en hemlighet, du finns alltid i mina tankar. Och där älskade pappa, dit når aldrig sjukdomen. Där har jag en fristad ifrån det hemska.
Trots det så försöker sjukdomens vän deppigheten nå dit. Många gånger. Jag är oftast stark nog att inte låta den få se mina tankar. Få se den lilla glädje jag har kvar. De vackra ljusa minnena.

Jag kan även bekänna att alkoholen försöker locka mig till att få sjukdomen. Ibland bevisar jag att det inte går. Ibland lyckas alkoholen vinna. Men idag är jag starkare och tillåter inte det.
Jag har hittat och letar efter människor som skänker ljusa punkter. Ljusa punkter som tar död på allt det onda. Har man otur går man på nitar ändå. Vissa ljuspunkter är så svaga, men trots det så lockar det mig att se dem. Det är bara en illusion av det onda. Jag har lärt mig att se vilka som är det. Dessa svaga ljus undviker jag nu.