ibland bara det kommer...liksom..

Jag villa sjunga trots min spruckna röst, jag vill le trots alla tårarna i mina ögon, jag vill leva trots att det är svårt att andas ibland. Jag vill drömma om det omöjliga, uppleva det overkliga. Jag vill leva i det stunder som får mig att le. Le åt det mest bisarra som livet har att ge. Jag vill skutta vidare i det ljusa solen har att skänka, i det mörka som bara det mörka har att ge. Och sist men inte minst vill jag ligga på en äng med huvudet upp mot den sammetsblå himlen med diamanter som gnistrar. Betrakta dem med ögon som aldrig för betraktat dem.